Tillbaka på jobbet
Igår var första dagen på jobbet efter operationen. Jag såg fram emot det och ville verkligen ha något att göra. Det är ju tur att det finns smärtstillande kan jag säga. Tog två alvedon innan jag började och allt verkade gå bra tills klockan blev fem. Då hade tabletterna slutat verka och jag tänkte inte på det. I med två nya och sen gick det bra men jag var helt slut när jag kom hem. Vi tittade på film med Thomas samtidigt som vi diskuterade smärtlindring. En riktigt trevlig avslutning på kvällen tycker jag. Barnen har börjat med fotboll så nu blir det att lägga upp egen träning runt deras för bästa effektivitet. ;-) Kort dag på jobbet idag och sen imorgon börjar barnpassningen åt Musse.
Opererad och har tråkigt...
I torsdags var jag till Mora för att operera navelbråcket. Allt hade fungerat bra om jag inte behövt väntat så länge på att komma in. Nu fick jag dropp relativt fort iaf men borde nog ha haft det lite tidigare med tanke på hur det gick. Allt började bra och jag fick det långtidsverkande morfinet vilket bara var att svälja med den lilla klunk vatten man fick. När det sedan blev dags för munsöndrande alvedon, 4!!!st, då gick det sämre. Kväljningarna var hemska men duktig tjej som man är så tvingade jag mig att få i dom. Snart skulle dom börja tänkte jag.
Inne där de skulle söva mig fick jag annat dropp i armen vilket gjorde fruktansvärt ont och sköterskan bad om ursäkt. Efter lite fix och trix skulle dom sätta elektroder på pannan men då började nästa fel. Jag frågade om det verkligen skulle bränna under elektroderna, än en gång bad hon om ursäkt och sa att vissa reagerar visst så. Hon tyckte synd om mig att allt skulle vara fel för just mig. Söv mig snabbt bara så känner jag det inte svarade jag.
När jag vaknade och fick komma in på avdelningen började jag må illa och fick inte åka hem förrän efter några timmar. Sakta började jag må bättre men jag var dödshungrig och vräkte i mig en yakitori i bilen på väg hem. Vi stannade för att handla på affären och allt jag fick tag på var ju hur gott som helst. Jobbigt att vara hungrig och inte få tag på något ätbart.
I tio dagar skulle plåstret sitta på och stygnen ska förvinna av sig själv. Naturligtvis hade dom inte tejpat det så det var tätt utan efter duschen var det fullt i vatten. Inte har man fått med sig några extra från lassarettet heller så det blev att plocka ihop det som fanns hemma. En kompress och ett alldeles för stort tegaderm blev räddningen för utan något har jag slitit upp det på en gång. Imorgon får jag gå till distriktet och se om det finns något annat att ta till istället.
En till ledig dag och sen blir det jobbet men utan att lyfta tunga saker. Vi får väl se hur det går, jag är ju inte direkt känd för att ta det lugnt.
Våra älskade barn på Dizas födelsedag <3
Inne där de skulle söva mig fick jag annat dropp i armen vilket gjorde fruktansvärt ont och sköterskan bad om ursäkt. Efter lite fix och trix skulle dom sätta elektroder på pannan men då började nästa fel. Jag frågade om det verkligen skulle bränna under elektroderna, än en gång bad hon om ursäkt och sa att vissa reagerar visst så. Hon tyckte synd om mig att allt skulle vara fel för just mig. Söv mig snabbt bara så känner jag det inte svarade jag.
När jag vaknade och fick komma in på avdelningen började jag må illa och fick inte åka hem förrän efter några timmar. Sakta började jag må bättre men jag var dödshungrig och vräkte i mig en yakitori i bilen på väg hem. Vi stannade för att handla på affären och allt jag fick tag på var ju hur gott som helst. Jobbigt att vara hungrig och inte få tag på något ätbart.
I tio dagar skulle plåstret sitta på och stygnen ska förvinna av sig själv. Naturligtvis hade dom inte tejpat det så det var tätt utan efter duschen var det fullt i vatten. Inte har man fått med sig några extra från lassarettet heller så det blev att plocka ihop det som fanns hemma. En kompress och ett alldeles för stort tegaderm blev räddningen för utan något har jag slitit upp det på en gång. Imorgon får jag gå till distriktet och se om det finns något annat att ta till istället.
En till ledig dag och sen blir det jobbet men utan att lyfta tunga saker. Vi får väl se hur det går, jag är ju inte direkt känd för att ta det lugnt.
Våra älskade barn på Dizas födelsedag <3
